Det har gått några dagar sedan JVM-guldet men jag vill ändå skriva några avslutande rader om finalen.

Om jag ska börja med det negativa så tycker jag att man kan kräva lite mer ”killer instinct” när de svenska spelarna får sina lägen. Det är något vi i Sverige måste bli bättre på.

I övrigt finns det inget negativt.

Jag har aldrig sett ett svenskt hockeylandslag spela bättre. Det var en fröjd att se spelarna agera och minst lika frustrerande att konstatera att de inte kunde göra mål.

Spelmässigt skulle man kunna använda den här matchen som en instruktionsfilm. 

1. De svenska spelarna tog korta byten och var intensiva och aggressiva över hela banan.

2. Spelarna hade ett högt pucktempo som gjorde att ryssarna aldrig kom in i pressen.

3. Forwards backcheckade stenhårt i varje byte.

4. Forwards var bra med hemåt så backarna vågade kontinuerligt ”pincha” rätt djupt ner i anfallszonen. 

5. De skridskostarka och följsamma backarna vågade ligga tätt på ryska forwards och det gjorde att Sverige höll ihop laget i mittzon på ett perfekt sätt.

6. De drog inte på sig några onödiga utvisningar.

Man skulle kunna fortsätta hur länge som helst.

Sverige spelade en fantastisk ishockey och förutom effektiviteten går det inte att spela bättre.

Småkronorna skapade perfektion.

Jag njuter fortfarande.