När massmedia skriver om Örebros framfart i HockeyAllsvenskan så ligger mycket fokus på duktige Nicklas Dahlberg samt de offensivt skickliga spelarna som bidrar med poäng.
Örebro Hockey är enligt min mening ett komplett lag och i det här inlägget kommer jag att visa varför laget är så mycket mer än Strömberg, Aulin och Dahlberg.
Om man inte gör skitjobbet på isen så är det svårt att skapa klara målchanser.
Jag tänkte att jag skulle gå igenom målen mot Oskarshamn och beskriva den effektivitet som präglade Örebro Hockey i gårdagens match.
Om ni inte har sett målen så kan ni göra det här:
Se målen från Örebro-Oskarshamn
***
1-0 Henrik Björklund (Johan Adolfsson)
När Johan Adolfsson i förstaläget inte får grepp om pucken vid offensiv blå så väljer backen Juha Outila i Oskarshamn att spela enkelt och lägga ut pucken i mittzon.
I nästa moment lägger Robin Olsson grunden till det anfall som leder fram till 1-0-målet.
Istället för att ta med sig pucken ner i egen zon och avlasta på backkollegan Andreas Frisk så väljer han att vända upp med pucken direkt vid egen blå och vända spelet snabbt.
Passningen når Henrik Björklund som vid offensiva blå direkt skarvar ut pucken till Johan Adolfsson. I det läget väljer både Björklund och Pär Edblom att gå stenhårt på mål och på så sätt skapar Örebro en målchans av en helt ofarlig situation.
Adolfsson lägger pucken på mål och när Markus Svensson släpper en liten retur så har Edblom och Björklund tagit kontroll över området framför kassen.
Robin Olsson fick ingen passningspoäng för sin snabba spelvändning men det är ingen slump att han har +11 i plus/minus.
2-0 Jared Aulin (Matt Keith, Marcus Weinstock)
Matt Keiths diagonalpassning till Jared Aulin i offensiv zon är vacker men grunden till målet är Marcus Weinstocks skitjobb.
Det är Weinstock som vinner närkampen mot två Oskarshamnsbackar och gräver fram pucken till Matt Keith.
Det är Weinstock som därefter skymmer Markus Svensson så att han inte ser diagonalpassningen över till Aulin.
Trafiken på kassen gör helt enkelt att Oskarshamns målvakt blir sen i sidledsförlyttningen.
Snygg passning och bra avslut, men målet är enligt min mening Marcus Weinstocks.
3-0 Marcus Weinstock (Robin Olsson)
Stenhård backchecking från Jared Aulin gör att Robin Olsson kan bryta i egen zon och vända spelet snabbt.
Marcus Weinstock tar pucken genom mittzon och när han sedan iskallt håller i pucken i offensiv zon så får han bra hjälp av både Matt Keith och Robin Olsson.
Keith drar med sig ett par motståndare djupt ner i zon och strax efter kommer Olsson som skjuten ur en kanon och drar med sig ytterligare folk på kassen.
Målet ser ut som en soloprestation av Marcus Weinstock, men hockey är en mer komplex sport än så. Man behöver ofta hjälp av lagkamraterna för att kunna briljera.
Hemjobbet av Aulin startade spelvändningen och ytorna i anfallszonen skapades av Keith och Olsson.
4-1 Johan Wiklander (Robin Olsson, Conny Strömberg)
Det här målet i powerplay handlar inte om så mycket skitjobb utan mer om att Strömberg och Wiklander vet var de har varandra på isen.
En detalj som dock är värd att nämna är hur viktigt det är med tekningar.
Henrik Löwdahl är seriens femte bästa tekare med 59% och det är han som vinner tekningen i anfallszon i samband med 4-1-målet.
5-1 Peter Wennerström (Jared Aulin, Christoffer Norgren)
Det som känns intressant med det här målet i tom kasse är att Christoffer Norgren faktiskt får en passningspoäng för sitt skitjobb i egen zon.
Det är Norgren som täcker skottet med kroppen innan pucken går fram till Jared Aulin.
***
De här exemplen visar att Örebro har många spelare som är beredda att göra det skitjobb som krävs för att laget ska vinna hockeymatcher.
Exemplen visar också att backchecking, snabba spelvändningar, trafik på kassen och tekningar är minst lika viktigt som vackra passningar, snygga dragningar och hårda skott.
Det som är extra imponerande med Örebro är att det inte bara är rollspelarna som gör skitjobbet.
Lagets poängkung Jared Aulin (ja, jag vet att du kommer att gå om honom snart Conny) är en av dem som visar vägen med hårt arbete.
***
Jag vill avsluta inlägget med att återigen hylla Robin Olsson.
Han fick fjolåret förstört pga skador men en skadefri Olsson är en grymt effektiv spelare i HockeyAllsvenskan.
När Örebro släppte in mängder med mål för två säsonger sedan så lyckades Robin Olsson ändå spela +12 på sina 25 matcher.
Han är otroligt rörlig och följsam i sitt spel, både offensivt och defensivt, och går i princip aldrig bort sig på isen.
Jag skulle nog vilja påstå att backparet Robin Olsson/Andreas Frisk är HockeyAllsvenskans absolut vassaste.
Jag tror att många sportchefer i Elitserien håller med mig.















Tycker också att man skall lyfta fram slitvargarna och grovjobbarna, de där killarna som sällan nämns i rikspressen efter matcherna, ett lysande exempel är det viktiga 2-0 målet mot Leksand, Kåberg tacklar stenhårt bakom målet, LIF spelaren blir så nödig när han ser ett par vita handskar komma farande så han skyfflar iväg pucken i rundeln, där står ”sill” karlsson och fångar upp pucken och ser att Adolfsson kommer som ett ånglok mitt i zonen, en kirurgisk passning och ett härligt dribblingsnummer senare är det 2-0 och Leksand är i en brygga som de aldrig reser sig ur..